http://ikroppenmin.blogspot.se/?m=1
Och så läste jag på den bloggen och inser att det jag gör, det jag kämpar för är noll och ingenting i jämförelse. Vad är att springa snabbare i jämförelse med att kämpa för livet? Mot döden? Det är orättvist och jag känner i hela kroppen att jag vill göra mer för alla andra. För utan andra är man ingen. Eller iallafall ganska ensam. Vem är jag utan mina vänner? Vad hade jag gjort utan er? Och min familj. Fy tusan vad ni betyder mycket. Hela bunten. Jag tycker om er av hela mitt hjärta och just idag är det förbannat stort. Ni har hur mycket plats som helst. Var och en och allihop.
Nu ska jag komma på vad bra saker jag kan göra av det här. Inte bara bra för mig, utan för andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar